Fåglar på Gotska Sandön

Gotska Sandön - högpotent raritetsö

Måns Grundsten skriver i Roadrunner nummer 4, 2006.

Spaning vid Bredsandsudde. Foto: Måns Grundsten

Mitt i Östersjön, cirka fyra mil norr om Fårö, ligger Gotska Sandön. Genom det isolerade läget har ön fått ett mytiskt skimmer likt få andra platser. Foto: Måns Grundsten

På Gotska Sandön finns en plats som heter Pallas. Översätt några sköna rariteter till engelska, till exempel dvärgsävsparv och starrsångare, och dröm er iväg. Få platser är så underskådade, men har en sådan grym potential som nationalparken norr om Gotland. Måns Grundsten berättar varför.

Höga land, Las Palmas, Kapellänget och Franska bukten. Det smakar så gott att forma orden i munnen. Jag drar mig till minnes en morgon i början av juni för fyra år sedan. Det var riktigt varmt, trots att det var tidigt på morgonen. En svag sydostlig bris låg på och himlen var molnfri. Över sanddynerna på Bredsand skriade silltrutarna från kolonin. Den unga vitnäbbade islommen från dagen före låg kvar och fiskade i det grunda vattnet utanför sandreveln.

Jag och Johan Ställberg stod på Bredsandsudde, och vi var ordentligt förväntansfulla. Dagen före hade vi märkt att det var östligt inflöde på gång. Vi hade gått längs hela östra kanten på ön och kunde då räkna in ett drygt tiotal olika lundsångare. Så nu stod vi där, nästan med visshet om att något roligt skulle dyka upp. Snart kom en liten flock starar flygande över trädridån i söder, de kom närmare och passerade i rakt motljus, en såg nog ut att vara ljusare på buken. Flocken snurrade ett varv och slog sig vänligt ner i några av de yttersta tallarna på udden. Och visst var en stare otvivelaktigt ståtligt rosafärgad och tofsbeprydd! Yes! Upptäckarglädjen har få gränser.

Karta över Gotska Sandön

Mystiskt skimmer över sig

Belägen mitt i Östersjön ca 80 km sydost om Landsort och ca 40 km norr om Fårö ligger Gotska Sandön. Tack vare det isolerade läget har Sandön fått ett i det närmaste mytiskt skimmer kring sig, likt få andra platser i Sverige. Redan 1910 avsattes delar av ön som nationalpark för att 1963 ändras till att omfatta hela ön. För skådaren är ön mycket spännande, främst under sträcktider, då den häckande fågelfaunan är relativt sparsam. Under årens lopp har många fågelexkursioner gått till ”Östersjöns pärla”. Detta avspeglas i den imponerande artlistan som innehåller ca 255 arter. Och bland dessa döljer sig en hel del tunga arter. Bland de organiserade turerna är det främst Stockholms och Gotlands Ornitologiska Föreningar som haft exkursioner hit.

För alla som varit på ön eller funderar på att åka dit finns Albert Engströms klassiska bok ”Gotska Sandön” från 1926 som den perfekta uppladdningen. Sandön har en otroligt spännande historik som skulle kräva många spaltmeter, men det hamnar utanför syftet för denna artikel.

Skådning i skogen: dålig strategi

Måns Grundsten i skogen. Dålig skådarstrategi... Foto: Mattias Gerdin

Skådning vid stranden: bra strategi

...Mattias Gerdin i rågen. Bra skådarstragegi! Foto: Måns Grundsten

Ö med enorm potential

Själv besökte jag Gotska Sandön första gången 2002. Sedan dess har det blivit ytterligare fyra besök: dels i maj-juni, en tur i augusti, samt en höstresa i månadsskiftet september-oktober. Totalt har det blivit ca 25 dagar på ön med intensiv skådning.

Syftet med den här artikeln är att visa vilken fantastisk fågellokal Gotska Sandön är, och vilken enorm potential för sällsyntheter som finns.

Sedan 2001 är vi ett litet gäng skådare från Stockholm som försökt att göra regelbundna resor till Sandön, med tyngdpunkt på slutet av maj till början av juni. Och med tanke på hur få vi varit, under hur få dagar som vi egentligen varit där och slutligen hur stor ön är, tycker jag att vi har fått bra utdelning.

Med denna artikel hoppas jag kunna inspirera flera till att åka till Sandön och hjälpa till. Jag önskar även försöka påvisa de strategier som i enlighet med vår erfarenhet verkar funka bäst för att hitta arterna! För det är just det som är så fantastiskt: På Gotska går det att hitta ovanliga fåglar, och det är något som jag tror de flesta tycker ger den där extra lilla kryddan på skådningen.

kustpipare

Kustpiparen är en av många arter som sträcker förbi Gotska Sandön. Listan på arter som setts på ön är imponerande 255 stycken. Foto: Måns Grundsten

Mer sandstrand än klappersten

I huvudsak består Gotska Sandön av två naturtyper – sandstrand och tallskog. Ibland undrar man lite var man hamnat när man så långt ögat når ser en bländvit sandstrand. Av de cirka 30 km som löper runt Sandön är faktiskt de flesta sandstrand. Det är endast en mindre sträcka i sydväst där det är klappersten i vattenbrynet. Innanför sandstranden finns (förutom i sydväst) en mellan 5 och 30 meter bred remsa av strandråg. Och innanför denna breder en storslagen men ornitologiskt tvärfattig tallskog ut sig. Och det är lite av en tröst. För det är lätt att baxna inför tanken hur stor ön är, och hur många fåglar som kan gömma sig. Men faktum är, att ytterst få fåglar finns i tallskogen. Den bästa fågeltillgången verkar finnas i strandzonen eller runt Bredsand – Fyrbyn - Kapellänget.

På nordvästra delen av Gotska Sandön ligger Fyrbyn. I anslutning till denna finns ca tio stugor för uthyrning, samt tältplatser. Detta blir alltså en naturlig baspunkt för vistelsen på ön. Och det är inte dumt, då Fyrbyn och det närbelägna Kapellänget är bland de bättre områdena för fågel på ön. Fyrbyn (där tillsyningsmän och lägerpersonal bor) är omgärdad av välansade gräsmattor som drar till sig en hel del fåglar som, av längden på gräset kan få en att gissa, är relativt lättbeskådade.

Höga land

Vid Höga Land på södra delen av ön sluttar det brant rakt ut i havet. Foto: Bertil Johansson

Kvadratmeter med natthäger och kricka

Precis i utkanten av dessa gräsmattor finns en helikopterlandningsplats som även den lockar till sig mycket fågel, som en av få öppna platser på ön. Strax söder om lägerplatsen ligger Kapellänget som tillsammans med intilliggande Stora Idemoren utgör det största lövskogsområdet på ön. I Kapellänget står knotiga ekar och täta knippen av hassel. I anslutning till ett omfattande och ogenomträngligt buskage ligger det berömda vattenhålet. Det är i själva verket en 1X1 m cementutgjutning som regelbundet fylls på med vatten. Här har allt från natthäger till kricka setts!

Färskvatten är en påtaglig bristvara, varför det kan vara lönt att stanna till lite extra vid de få ställen där vatten finns. Vid en av fyrvaktarbostäderna finns ett vattenbad. Strax öster om Tärnudden finns ett vattenhål. I talldungen som ligger på platsen för före detta Inre dynkärret finns ytterligare ett vattenhål.

Slutligen brukar välvilliga människor pumpa upp litet färskvatten åt korsnäbbar vid Nymans, öster om S:t Anna på södra delen av ön. Alla vattenhål drar till sig fåglar, framförallt är det korsnäbbarna som är nere och dricker, och bästa ställena är hålet i Kapellänget och fågelbadet i Fyrbyn. Det är heller inte ovanligt att se småfåglar, bland annat finkar och sparvar komma ner på stranden och dricka av havsvattnet. Av någon anledning brukar Las Palmas hysa just detta fenomen.

citronärla

En citronärla, 2k-hane. 23 maj 2005. Foto: Måns Grundsten

Täta idegranar svåra att forcera

Stora Idemoren består liksom Kapellänget främst av lövskog och här är det många resliga aspar som växer. Marknära finns det stora bestånd av täta idegranar vilka kan vara svåra att leta igenom.

Det finns ett fåtal andra lövskogsområden på ön; två andra vilka kan vara värda ett kort besök är Lilla Idemoren längs Hamnuddsvägen, samt Sälbo lövskog innanför Las Palmas. I bästa fall kan man hoppas på någon rolig flugsnappare eller kanske en gylling. Biotopmässigt sticker dessa lövskogar ut i oceanen av tallar som täcker merparten av ön.

Bredsandsudde

Bredsandsudde är den mest spännande platsen på ön, där det finns även en silltrutskoloni. Foto: Måns Grundsten

Mest spännande lokalen på ön

Bredsandsudde är utan tvekan den mest spännande platsen på ön. Längst upp i nordväst blir det slutet på en naturlig sträckled på våren. Om man ställer sig högst upp på någon vall i anslutning till silltrutskolonin (men naturligtvis på behörigt avstånd!) har man fri sikt åt nästan alla väderstreck. Längst ut på udden brukar (varierande från år till år) de stora sandrevlarna i bästa fall forma någon form av lagun där vadare och måsar kan ses rasta. Större delen av udden är annars beklädd med strandråg och efter planteringar under de sista hundra åren finns numera en (tyvärr) växande men fortfarande gles tallskog. Området runt udden har trots allt fortfarande mest karaktären av ett busklandskap.

biätare

En av sex biätare som hittills besökt ön rastar i några ännu kala grenar. 2 juni 2006. Foto: Johan Ställberg

Sträckande snappare på dagen

Det häftigaste med Bredsand är sträcket av nattflyttande tättingar dagtid. På ingen annan plats i Sverige har jag upplevt detta i sådan omfattning, även om det säkert förekommer. Bra dagar kan det pumpa på grymt med flugsnappare och sångare som ofta på lite höjd drar ut över havet. Vanligast är nog grå flugsnappare vars skarpa lockläte kan ligga i luften hela morgnar om det sträcker på bra.

En dag hade vi t.ex. en hanne halsbandsflugsnappare som kort sågs i en tall och därefter flög emot oss och rätt upp i himlen och försvann, och strax efteråt kom en mindre flugsnappare och körde en repris. Bra dagar är det säkert hundra- eller möjligtvis tusentals tättingar som sträcker ut på detta sätt. Det är en extremt utmanande skådning, men olidligt spännande och det lämnas obestämt. Förutom detta sträcker även goda mängder normala dagflyttare som piplärkor, ärlor och finkar.

Kapellänget

I Kapellänget finns spännande buskage, lövträd och gräsmattor. Foto: Måns Grundsten

Många spännande uddar

Förutom Bredsandsudde finns det flera andra spännande uddar. Ingen hyser dock samma koncentration av fåglar som Bredsand men verkar fungera som naturliga uppsamlingsplatser för rastande fåglar.

Det är frapperande under en vandring runt ön att de flesta fåglarna faktiskt håller till i anslutning till uddarna. Kyrkkudden längst i öster är en sådan. Här växer skogen ganska tät och gör det relativt svårskådat, men ger man området en timme eller så brukar något roligt kunna vaskas fram. Hamnudden och framförallt det lilla änget strax öster om själva udden brukar vara bra. Stora och Lilla Beckrevet är också bra för småfåglar, och slutligen kring Säludden finns ofta goda ansamlingar av sjöfåglar och de alltid närvarande gråsälarna.

Sjöfågelmässigt är det ofta ganska sparsmakat, men det kan verkligen löna sig att spana av rastande lommar eftersom vitnäbbad islom inte sällan fiskar kring ön.

korttålärka

Korttålärka är en av flera subrariteter som setts på Gotska Sandön. Den här sågs den 3 juni 2004. Foto: Johan Södercrantz

Fåglar på utflykt

Vad gäller strandpartier är vår erfarenhet att Las Palmas (bl.a. vaktel i fält två gånger) och Källahamn (ffa strax väster om Kyrkudden, bl.a. trastsångare i fält), Varvsbukten (ffa kring silltrutskolonin, bl.a. svartpannad törnskata och svarthakad buskskvätta) samt en sträcka från Bredsand och söderut längs västsidan fram till Vassesten (bl.a. flodsångare i fält) brukar vara de bästa för rastande småfåglar. Strandrågen verkar fungera som substituthabitat för en rad arter, t.ex. acrocephalus- och locustella-sångare, och liknar på så sätt östra Ölands strandmållor. Rågen är dock inte särskilt frodig, utan upplevs snarare torr och ogästvänlig, men det verkar inte hindra fåglarna.

Eftersom miljön på Gotska Sandön enbart erbjuder ett fåtal biotoper bjuds man ofta på udda fågelobservationer. Jag tycker att det alltid är spännande att se fåglar utanför dess normala miljö.

Ett av de roligaste ögonblicken jag haft på Gotska Sandön var när jag och Johan Ställberg var på väg mot en avgående båt från Las Palmas. Vi kom österifrån och gick från Säludden. På ett ställe där strandrågen växer tät mellan martallar längst ut mot vattnet gick jag och Johan på bredd. Plötsligt ser jag något mörkt i ögonvrån kila in i en liten tuva likt en gnagare. I all iver får jag för mig att det var en sumphöna. Vi sätter oss på knä bredvid den ca 40 X 40 cm stora tuvan, men ”vad-det-nu-var” verkar fullständigt upplöst i atomer. Ingenting händer förrän Johan lägger sig platt på mage över tuvan och då flaxar det hastigt till, och bort flyger en rörhöna! Knappast en raritet, men en märklig observation.

smalnäbbad simsnäppa

Smalnäbbad simsnäppa rastar ofta på ön under våren. Foto: Måns Grundsten

Känn vördnad!

Som kuriosa skall också nämnas det kanske mest fantasieggande lokalnamnet på ön, nämligen Pallas som ligger strax öster om Tärnudden. Oavsett var det härstammar från har vi alltid tolkat det som en plats skådaren inte bör passera utan att känna vördnad. Översätt kungsfågelsångare, starrsångare, stäppflyghöna, dvärgsävsparv, bandhavsörn och sibirisk rosenfink till engelska få förstår ni varför…

Några tips om strategi

Eftersom denna artikel är skriven för en ganska nischad publik är följande stycke av en något nischad karaktär. Det handlar om skådarstrategi, dvs. hur man bör lägga upp sin skådning för att maximera utbytet. Detta begrepp har alltid intresserat mig och är onekligen av stor betydelse för en raritetshungrig skådare. Meningarna går ofta isär om hur man bör skåda för att hitta rariteter. Strategierna varierar självfallet mellan olika lokaler och olika väderlägen.

På Gotska Sandön har under årens lopp en viss konsensus runt vad som gäller för att artlistan skall bli så komplett som möjligt växt fram. Följande förslag skall absolut inte ses som sanning utan just som ett förslag. Det viktigaste budskapet är att Bredsandsudde tvivelsutan verkar vara öns bästa lokal. Bredsand är en sträcklokal och kräver därför mycket tid. Sträcket varierar naturligtvis från dag till dag och från väder till väder. Vid flera tillfällen har det varit så att de sällsynta fåglarna kommit sent på förmiddagen när det vanliga sträcket har avtagit. Det finns flera exempel på detta. Citronärla och fältpiplärka har upptäckts sträckande ut mot udden vid vandringen tillbaka. En korttålärka upptäcktes precis när stativen höll på att fällas ihop vid 10-tiden efter att sträcket fullständigt hade svalnat av.

Nu i våras provade Mattias Gerdin att stå en hel dag på udden. Efter ett magert morgonsträck hände ingenting fram till 13.30, då plötsligt en banangul sommargylling kom flygande och sträckte ut mot Landsort! Så rådet blir att ha tålamod. Av de sällsynta fåglar vi har sett har den absoluta majoriteten hittats vid Bredsand.

rosenstare

Utfärgad rosenstare ger alltid bra vibrationer. 7 juni 2002. Foto: Johan Ställberg

Ge folk olika uppgifter

Det lönar sig ofta att låta minst en person ha koll över havet. Även om sjöfågelsträcket är magert om man jämför med flera fastlandslokaler, kan det vissa dagar passera goda mängder prutgäss och lommar samt tillfälligt goda siffror av arktiska vadare.

För att ha bra koll över sträcket bör man nog vara minst tre till fyra stycken. En eller två håller koll över ön, en tubtrålar över havet och en koncentrerar sig på att lyssna på förbisträckande tättingar. Eftermiddagarna brukar oftast ägnas åt att rota bland rastande fåglar. Antingen längs stränderna: Då kan en lämplig halvdag vara att antingen gå den lite kortare sträckan till Hamnudden (eventuellt även till Höga Land och Tärnudden) och sedan snedda över ön tillbaka till Fyrbyn. Det andra alternativet är att gå den något längre sträckan via Säludden och Kyrkudden till Franska bukten och Tärnudden. Ofta tar det på musten att traska runt ön, så upplägger blir gärna att satsa på Bredsand – Kapellänget – Fyrbyn ena dagen och köra Bredsand – gå-runt-ön andra dagen.

aftonfalk

En rastande hona aftonfalk är en vacker syn. Den här fotades den 5 juni 2004. Foto: Johan Södercrantz

Sandöskådarens tio budord

  1. Lämna inte Bredsand före klockan 10
  2. Gå i bredd i strandrågen
  3. Sol- och badturister går i vattenbrynet
  4. Svartmes och grå flugsnappare i all ära men skogen är rätt kass
  5. Om du måste softa, gör det vid vattenhålet i Kapellänget
  6. Lär dig sträckjizzet på glasögonflug
  7. Eftersom det är svårt att dra FRÅN ön, var beredd på att det hittas t.ex. en isabellasten eller TTK på hemmalokalen under vistelsen…
  8. Om du ska till Las Palmas: Skippa parasollet och prioritera flogglinan
  9. Be en bön till skådarguden när du passerar Pallas så kommer lyckan att stå dig bi
  10. Om du händelsevis skulle få med dig 25 kg solrosfrön, kan det vara lämpligt att strö ut dem över helikopterplattan

Subrarrisarnas paradis

På många sätt är Gotska Sandön subrariteternas paradis. Under maj-juni är det försommararterna man går och tänker på, men till skillnad från många andra ställen är det inte omöjligt att få syn på något roligt. Arter som turturduva, aftonfalk, sommargylling, biätare (6 fynd), svartpannad törnskata (6 fynd), svarthakad buskskvätta och lundsångare är relativt regelbundna. Och under bra år vid rätt årstid kan man nästan räkna med åtminstone någon av ovanstående.

Min avsikt är inte att skönmåla, därför måste medges att det visst ses många roliga fåglar på Sandön, men emellanåt kan det naturligtvis vara lika mycket stiltje som på vilken annan lokal som helst.

Bland andra rara arter kan nämnas rödhalsad gås (-04), natthäger (-81), stäppörn (-88), tuvsnäppa (-93), ismås (1867!), blåkråka (7 fynd, senaste -72), större piplärka (5 fynd), citronärla (3 fynd), svarthakad buskskvätta, maurus (-02), rödhuvad törnskata (-58) och gyllensparv (-62 och -75).

blåstjärt

Under en StOF-exkursion i månadsskiftet maj-juni 1973 hittade Staffan Widstrand bomben - en sjungande blåstjärt strax utanför Kapellänget! Den kom nästan att betraktas som ett förstafynd för landet. Foto: Bruno Sundin

Grymmaste resan någonsin

Gotska Sandöns ojämförligast häftigaste observation kom vid den numera legendariska StOF-exkursionen 1973. Det var inte mindre än 38 deltagare som åkte ut fyra dagar i skiftet maj-juni. Vid den här tiden var Sandön relativt okänd som fågellokal och detta var en av de första riktiga satsningarna. Ledare för exkursionen var Roland Staav och Lars Frankenberg. Jag talade med Janne Ohlsson som berättade om resan. Väderförutsättningarna var perfekta med varma sydostvindar varvat med regnoväder och tidvis dimma.

Redan första dagen noterades hela åtta lundsångare och flera sommargyllingar. Den andra dagen späddes artlistan på med aftonfalk och turturduva innan Staffan Widstrand hittade bomben: En sjungande blåstjärt strax utanför Kapellänget! Tillsammans med Wolf Jenning kunde arttillhörigheten styrkas, innan Staffan sprang för att hämta de andra. Janne mindes att han liksom de flesta andra befann sig vid lägerplatsen när Staffan kom skrikande. Efter en sekunds kalabalik rusade alla iväg i furiöst tempo (tänk Pamplona). Janne, som var i vass form efter nyligen avslutad militärtjänstgöring, medgav att han kom fram som tvåa efter en vindsnabb Tomas Moll!

Fågeln stannade ytterligare två dagar och samtliga närvarande skådare fick se juvelen, som flyttade sig så pass nära lägerplatsen att den kunde höras sjunga från tälten på morgnarna. Blåstjärten kom nästan att betraktas som ett första fynd för landet, även om det fanns ett gammalt vinterfynd från Skåne, och vad kunde vara bättre än att fira med rysk champagne berättade Janne. Vid hemkomst visade det sig att en annan blåstjärt hittats i Ottenby lund någon dag före fågeln på Sandön… Exkursionsrapporten från resan finns i Fåglar i Stockholmstrakten nr 2, 1973.

Sammanfattningsvis villa jag framhålla Gotska Sandön som en underskådad, spännande destination med goda chanser att hitta egna roliga fåglar för den som sliter väl i spenaten.

Måns Grundsten

Måns Grundsten

Inforuta

Resa: Det finns folk som tar sig till Gotska Sandön på egen hand, då framför allt med segelbåt. Det finns även några få som paddlat kajak hela vägen. Närmaste vägen är via Huvudskär om man kommer från Stockholm, man bör ha medvind, men det lär ta 14-16 timmar och det är knappast läge att ta en bensträckare halvvägs… Nej, enklast är naturligtvis att boka in sig på de reguljära båtturerna.

Båttider: Under de senaste åren har turerna gått onsdag, fredag och söndag. Under högsäsong (nu snackar vi inte maj och oktober… utan badbyxsäsong juli-augusti) går även båtar tisdagar. I samband med storhelger som krille flygare, nationaldag (f.d. pingst) och midsommar är turlistan oftast anpassad. Båten går från Nynäshamn 8.45, ankommer Gotska Sandön 12.00, anlöper Föråsund 14.30 och går sedan tillbaka 15.00 samma väg, 17.00 Gotska Sandön och slutligen återigen Nynäshamn 20.30. Detta innebär halvdag på ditresedagen och i princip heldag på återresedagen om man åker från Nynäs, medan vistelsen blir kortare för Gotlandsresenären.

Båtpriser: Priset 2006 var Nynäshamn – Gotska Sandön t.o.r. 895 kr och Fårösund – Gotska Sandön t.o.r. 695 kr. Värt att notera är alltså att det går att göra dagsturer, och därför i teorin, skulle en stationär större flodsångare i Kapellänget kunna vara dragbar… Det kan gunga ordentligt under överfarten och sådana där vita påsar med plastmunstycke kan vara åtgångsvara och delas gladeligen ut av luttrad skeppspersonal. Inför storhelgerna är det ofta idé att boka långt i förväg medan turer mitt i veckan sällan behöver framförhållning.

Övernattning: I korthet finns det två alternativ. Antingen medtager man eget tält och betalar 50 kr per person och natt eller också hyr man in sig i stugor, exempelvis 4-bäddsrum för 600 kr per natt och rum. All bokning sker via Resestugan i Visby 0498-240450, fax: 0498-241545. Hemsidan är www.resestugan.se och mailadressen info@resestugan.se.

Fågelinformation: Det viktigaste forumet är Bertil Johanssons eminenta hemsida: gotska.info som bl.a. innehåller en fullständig och uppdaterad artlista samt fotogallerier etc. Bertil är förmodligen den skådare som har störst erfarenhet av skådning på ön, och har regelbundna besök sedan 70-talet på meritlistan.

Artiklar

Reserapporter

Härifrån

Fåglar på Gotska Sandön. Online sedan 2001.